Att minska klimatutsläppen är ett gemensamt ansvar som ingen bestrider. Helsingfors mål om koldioxidneutralitet till 2030 är ambitiöst och välkommet. Men att begränsa användningen av fossildrivna bilar genom miljözoner är inte den rätta lösningen. Den riskerar att skapa orättvisor och slå hårt mot de grupper som redan är ekonomiskt utsatta. Samtidigt finns det andra, mer effektiva och inkluderande sätt att nå samma mål.

Miljözoner, som begränsar fossildrivna bilar i stadens centrala delar, riskerar att bli en lösning för de privilegierade. För många helsingforsbor är bilen inte ett val utan en nödvändighet. Låginkomsttagare och arbetspendlare som inte har råd att köpa en elbil skulle drabbas hårdast. För dessa grupper är alternativen begränsade – kollektivtrafiken är inte alltid ett realistiskt val, särskilt inte för dem som jobbar på oregelbundna tider eller långt från stadens centrum. 

Istället för att införa restriktioner som utestänger människor bör Helsingfors fokusera på att bygga ut laddningsinfrastrukturen för elbilar. Möjligheten att enkelt och snabbt kunna ladda sitt fordon är en avgörande faktor för att fler ska vilja och kunna gå över till elbilar. Det skulle också minska osäkerheten hos bilägare som funderar på att byta till eldrivna fordon men som idag oroar sig över laddningsmöjligheterna.

Den offentliga sektorn ska också föregå med gott exempel och övergå till elbilar när det gäller olika tjänstefordon. Staten behöver också se över beskattningen så att elbilarna blir mer konkurrenskraftiga. En ännu centralare del av lösningen är elektrifieringen av den tunga trafiken. 

Förbud är inte en hållbar lösning.

‍